Fredag 30/4



Sukkertoppen kl 00:01 i natt.



Hej!
Jag gick upp klockan 9. Vi läste några kapitel i boken för att vakna till lite. Mjukstart på dagen är alltid uppskattad. Mamma sa att jag borde börja med skolan. Jag lydde blindt, och började. Det gick som en oljad blixt i dag också. Jag har väl en bra läs period 
Det var vind stilla. Solen hade försvunnit när jag satt med skolan så det var molnigt på utsidan av fönstret. Det var -7 grader i skuggan och +15 i solen. Mamma sa att vi borde gå ut. Det gjorde vi. Vi gick upp den ravinen mellan Gruvfjället och Sukkertoppen. Nu var det dags att ställa våran nyfikenhet  Vi såg fjällrävsspår på var sida av ravinen. Det bar uppåt. Det var inte så brant, kanske för att vi gick i en ravin? Det fanns skoterspår och spår av en skidlöpare. Här har dom inte lov att köra med några som hällst fordon. Det fanns det mycket med stenar. Skifer i långa vägar. Vi gick under utkast från gamla gruvgångar. 
Vi kom till toppen efter en tid. Mamma påstod att aldrig har hon brukt så lång tid på att gå 50 meter(det var det som kvarstod när vi tog en aldrig så liten pust i backen.
Övers upp i ravinen stod vi. Där såg vi starten på Larsbreen i söder. Norr ut hade vi fjorden och Platåfjellet. Vi kunde se topparna från Longyearglaciären bakom Larsbreen. 
Nu skulle vi gå bort till Sukkertoppen. Vi var högre än den nu, på baksidan. Inimellan var det is under den tunna snön andra gånger var det till kneet högt med snö. Tidvis blå-is. Det var inni bomben snett. Med andra ord: det var halt, förfärdlig vinklen på "fjällhyllan" och om man ramlar så faller man långt. Bortöver gick vi. Det var inte problem fritt. Men så lenge man lärar något är det bra. När vi efter mycke möye kom fram så vi såg Sukkertoppens dansbana. Det är många m2 platt område på toppen. 4 renar stod på toppen. Vi hadde hatt koll på dem länge. Vi hade sett platserna de hade hatt sin vila, vart dem hade ätit och vilken rigtning dem hade gått. Då vi närmade oss, blev de rädda och gick iväg. Vi var inte jätte läskiga. Inte så långt ifrån stannade dem till och hade koll på oss.
Det är helt platt däruppe på Sukkertoppens topp.
Vi gick neråt. Det var brant och stenigt. Det gick sakta. Jag skämtade med att vi fick ringa 112, till Sysslemannen för att bli hämtat i helikopter. Vi kämpade för att komma ned -i en del. Det var väldigt halkit. Vi surfade på fötterna, gled på baken, gick och sprang slalåm nedför. Som tur var, kom vi ned lika hela. Vi gick hemåt, blöta i baken och snö i skorna.
Vi kom hem och kollade på tv. Jag skulle till träning. Jag gick till träningen. Mamma fulgte med upp till hallen. Hon gick en vända. 
Jag tränade. Det var inget roligt idag. Jag kom hem. Pappa kom hem efter ett litet tag ca 5 minuter efter mig. Mamma hade som tur var startad med middagen tidligt, det var inte så länga att vänta. Vi åt middag, inbakad korv. Pappa gick ut och körde snöskoter. Jag och mamma läste flera kapittel i boken. Pappa kom hem igen. Vi stängde av tv'n och pratade iställe. Trävligare på det viset.



Jaha, det här är ravinen.



Skifer.

Glint...

Tufft..

Platåfjellet.

Yessss! Vi är på toppen!

Renarna har koll på oss.

Mamma lyssnar på musik. Du ser det inte är highway vi går på.

Longyearbyen är där nede. Vilken väg ska vi ta ned? Sa du väg?

Bror.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0