Måndag 5/4
Idag gick jag upp före mamma och pappa. Mamma och pappa kom upp omträntligen klockan 9. Det var 5 minuter efter jag hade stått upp. Mamma gräddade bröd till frukost.
Vi hade koll på vädret ute och på nätet (yr och pent). Det som stod på nätet stämde inte med det som var ute. Det skulle vara sol och -6 men det var -2 och molnigt. Vi hoppades ju att väder raporterna skulle bli värkliga. Alla ville ut och köra. Vi tog beslutet att fylla upp skotrarna med bensin. Ideén i dag var att försöka att komma till Barentsburg. En liten by med rysska invånare.
Vi körde upp på glaciären. Ljuset var platt, det var svårt att se konturer. Det blå från himlen tittade inte genom molnen. Allt var vitt. Kilometre blev till mil, vi körde igenom Fardalen och fortsatte mot Coleslettan.
När vi kom fram till Coleslettan, så var det en mörkblå himmel i den rigtningen vi skulle. Det kan betyda dårligt väder.
Vi stoppade en guide som kom körande med geväret på tvären över ryggen och frågade: ser man långt därborta?? 'Ja det gör man sa guiden. Det gjorde att vi forsatte. Massor av renar sprang rundt.
Vädret blev värre och värre tillslut började det att snöa. Det är inget pappa gråter över, men nu var det fel tidpunkt. Vi kom fram till en boplats där ingen har bodd på årevis (håppas jag för eran skuld). Vi tog ett beslut och vi vände. Norsk fjällvett säger ''man ska inte skämmas för att vända hemåt''. Vi tänkte att Barensburg går inge vart, och vi kan göra det här en annan dag.
Vi körde på en förfrust älv i en ravin. Där var isen blå grön. Vi stannade vid en is knöl. Jag klättrade upp på knölen. Det var hur halkigt som hällst. Vi fortsatte hemåt, en annan väg än till. Istället för att dra upp i bergsidorna fulgte vi ravinen hela vägen. Det var sväng på sväng, brant och guppigt. Där hålde jag på att ramla av. Som jag sa i början, man kan inte se konturer. Hopp och gupp kan man inte alls se. Allt är vitt! Himlen, marken, fjällen-lysande vitt.
Vi kom hem. Mamma och pappa gick till butiken. När dom kom tillbaka, åt vi norsk korv. Vi såg lite på TV och vädret blev inte bättre. Det var påskfilm som mamma och pappa ville se (Pearl Harbor).
Vi pratade med Niklas och Simen. De är i Bäck nu. Semester i Bäckalund.
Det var fotbolls match på tv, och nu sitter jag här och kollar på den.
Väldigt likt som vid Adventsfjorden när man står vid tv-linken eller Hiortneshavn och tittar över till Longyearbyen, i en mindre skala.
Det börjar att bli "svart" himmel.
Isknölen i ravinen.
Hmmm, GPS'n som inte är som alla andra.
Här har det bodd folk en gång i världen.
Vad gör vi nu? Fortsätta eller vända?
En av många renar.
När man tittade uppåt i ravinen.
Det kan se ut som någon har tänkt att fixa det igen.
Det är vitt! Vart går delet mellan berg och himmel? Bäst att komma sig hem.
Jag sitter på isknölen. Branta vägger i ravinen.
Bror
Vi hade koll på vädret ute och på nätet (yr och pent). Det som stod på nätet stämde inte med det som var ute. Det skulle vara sol och -6 men det var -2 och molnigt. Vi hoppades ju att väder raporterna skulle bli värkliga. Alla ville ut och köra. Vi tog beslutet att fylla upp skotrarna med bensin. Ideén i dag var att försöka att komma till Barentsburg. En liten by med rysska invånare.
Vi körde upp på glaciären. Ljuset var platt, det var svårt att se konturer. Det blå från himlen tittade inte genom molnen. Allt var vitt. Kilometre blev till mil, vi körde igenom Fardalen och fortsatte mot Coleslettan.
När vi kom fram till Coleslettan, så var det en mörkblå himmel i den rigtningen vi skulle. Det kan betyda dårligt väder.
Vi stoppade en guide som kom körande med geväret på tvären över ryggen och frågade: ser man långt därborta?? 'Ja det gör man sa guiden. Det gjorde att vi forsatte. Massor av renar sprang rundt.
Vädret blev värre och värre tillslut började det att snöa. Det är inget pappa gråter över, men nu var det fel tidpunkt. Vi kom fram till en boplats där ingen har bodd på årevis (håppas jag för eran skuld). Vi tog ett beslut och vi vände. Norsk fjällvett säger ''man ska inte skämmas för att vända hemåt''. Vi tänkte att Barensburg går inge vart, och vi kan göra det här en annan dag.
Vi körde på en förfrust älv i en ravin. Där var isen blå grön. Vi stannade vid en is knöl. Jag klättrade upp på knölen. Det var hur halkigt som hällst. Vi fortsatte hemåt, en annan väg än till. Istället för att dra upp i bergsidorna fulgte vi ravinen hela vägen. Det var sväng på sväng, brant och guppigt. Där hålde jag på att ramla av. Som jag sa i början, man kan inte se konturer. Hopp och gupp kan man inte alls se. Allt är vitt! Himlen, marken, fjällen-lysande vitt.
Vi kom hem. Mamma och pappa gick till butiken. När dom kom tillbaka, åt vi norsk korv. Vi såg lite på TV och vädret blev inte bättre. Det var påskfilm som mamma och pappa ville se (Pearl Harbor).
Vi pratade med Niklas och Simen. De är i Bäck nu. Semester i Bäckalund.
Det var fotbolls match på tv, och nu sitter jag här och kollar på den.
Väldigt likt som vid Adventsfjorden när man står vid tv-linken eller Hiortneshavn och tittar över till Longyearbyen, i en mindre skala.Det börjar att bli "svart" himmel.Isknölen i ravinen.Hmmm, GPS'n som inte är som alla andra.Här har det bodd folk en gång i världen.Vad gör vi nu? Fortsätta eller vända?En av många renar.När man tittade uppåt i ravinen.Det kan se ut som någon har tänkt att fixa det igen.Det är vitt! Vart går delet mellan berg och himmel? Bäst att komma sig hem.Jag sitter på isknölen. Branta vägger i ravinen.BrorKommentarer
Trackback
