Hofstad

Upp till högsta punktet ska vi pröva att komma i dag.


Jag gick upp klockan halv nio. Mamma hade tänkt att väcka mig klockan nio men mobilen ringde i mitt rum så jag vaknade innan dess. Jag låg en halv timme framför TVn.
Skolan börjad kvart över nio. Det gick snabbt idag. Jag blev färdig före mamma skulle ned med lunch till pappa. När vi skulle till pappa på upphållet, gick vi inom posthuset. Ingenting (vi var där ganska tidigt. Postflyget hade kanske inte kommit). Vi gick ner och levererade lunch och hälsade på pappa.
Nu var det tid för Sukkertoppen. Vi ska försöka komma helt upp nu. Vi gick och gick. Vi kom närmare och närmare för varje platå. Det blev brant. Lika brant som i Alperna. Det var som att gå i en stege som inte står helt rakt, men nästan. Om man ramlar här, faller man flera 100 meter och då skadar man sig hårt. 
Då vi kom 10-20 meter ifrån toppen så var det IS. Tunnt lager med snö som gömde all is under. Inget att fästa fötterna i. Mamma sa att det var idioti att försöka gå helt upp. Jag ville men jag fick inte. Vi gick och gled ner det var ganska läskigt. Jag hållt på att ramla en gång, men hann att stoppa. 
När vi kom längre ner så använde vi påsar att sitta på. Det var kul. Vi kom hem jag satte mig och värmde mig framför TVn. Samdidigt som mamma skaffade fram varm choklad och kakor. Vi var kalla i baken som hade varit i kontakt med snön halva vägen ner.  Gnistrande sol och  -15 är inte så varmt mitt på dagen.
Vi gick till butiken. Inom posthuset först så klart. Där låg det ett kuvert till mig från Cdon.com. PSP spel: Motor storm Artic edge. I mataffären var det så mycket folk så man kunde tro att butiken skulle stänga för sesongen.
Vi kom hem. Mamma satte sig ner med korsord och jag med mitt nya spel. Efter det så kollade vi på TV. Tiden gick och klockan närmade sig 7.
Pappa kom hem och vi åt norsk korv i lompe (pølse, som jag tycker är bättre än svensk)mamma gjorde mos av potatis. Det tycker inte jag om. 
Jag satt vid datorn samtidigt som mamma kollade på TV. Pappa var ute med skotern. Han körde upp till TV-linken på andra siden av fjorden. Pappa kom hem. Jag kollade lite på TV. Mamma sa att jag borde skriva bloggen och det gör jag nu.

Någon 100 meter upp är vi. Det är brant.

Det är svårt att visa hur brant det är. Här är det bara ett tunnt lager med snö. Under det är det is hela vägen. Inte mycket att få fäste i när man går.


En paus.

Över till fjället på andra sidan.

Longyearbyen är pyttiliten.



Yiii-hej. Det går snabbt neröver. Kolla mammas spår brevid mig.

Bror.