Hei, jeg har fått det ærefulle oppdraget å skrive Brors blogg.
Jeg sto opp da Øystein gikk på jobb. Det var deilig å sitte i stillheten og lese aviser med en rykende varm kaffekopp i hånden. Bror kom slepende ut i stua i 8 tiden. Han så ut som en mullvarp som hadde gravd i feil retning og med en felitagelse kommet ut i solen. Han inntok horisontalen i sofaen og lekte med sitt PSP. Ute var det -12 grade og sol. Ingen truende skyer på himmelen, men det snur fort.
Etter litt pisket jeg sønnen til å ta for seg skolearbeidet. Idag hadde jeg en liten overraskelse. Han skulle få jobbe med geografien på biblioteket. De har fler bøker der enn noe annet sted jeg vet om. Bøker er informasjon, og det er bra å ha når man skal gi seg i kast med fakta oppgaver.
Han jobbet flittig og fikk unna sine "å gjører" på veldig kort tid.

Skolearbeid på biblioteket.

Unger vokser, det er en kjennsgjerning. Bror må ha ny olabukse. Det vokser ikke på trær her oppe. I og for seg vokser det ikke noen trær her, men det er vel flisespikking. Det er to klesbutikker som ikke er sportsbutikker. Den ene har ikke ungdomsavdeling, den andre har. Valget var enkelt, vi gikk dit de har klær i rett størrelse. Prøve klær er virkelig hard jobb. Man blir nesten litt svett av det. Tilslutt fant vi en bukse både Bror, ekspeditøren og jeg syntes var bra. Omelett så lett det var. Vi gikk innom postboksen, ingenting. Svalbardbutikken avla vi også et besøk. Middagsmaten måtte vi få ihus. Nå er det kommet inn varer, litt tynnt i melkedisken men det fantes jo melk. Vi skulle ikke ha mengder og litersvis.
Hjem, litt avslappende tv-titting. Plutselig var det tid for fotballtrening. 

Det vil gå en stund før det blir utetrening.



Jeg gikk med Bror opp til Hallen. Det er ikke for hans, men for egen del. Må ut og røre på flesket ellers blir jeg latere enn hva godt er. Det er begrenset hvor mange kilometer man kan tilbakelegge på ca 40m2.
Jeg gikk runden rundt huset. Bror kom hjem blid og fornøyd. Jeg lagde middag. Biffer og annet godt. Formann Bengt kom innom med en scooternøkkel. Han hadde vært på Isfjord Radio i går. De hadde sett den sagnomsuste polarbjørnen. Han hadde med en memory stick eller minne pinne som nokon kallar det. Vi fikk se maaange bilder av en bjørn som flirter med kamera. Helt fantastisk. Øystein kom hjem så han fikk også sett poarbjørn i fri utfoldelse på iskanten via data'n.
Bror droppet å gå på klubben. Vi skulle hvile litt, fordi ikveld skal Bror bli offisiellt medlem av midnattsolens venner. Vi skal på scootertur. En LynX Yeti 600 står parkert på utsiden til min disposisjon. RoBOBert og Diana skulle også bli med på ekspedisjonen. Ut å lete isbjørn! Ryktene sier at det skal oppholde seg minst en ved Sassenfjorden. Da klokken nærmet seg 22 var vi godt igang med kjøringen. 

Vi hardde kjørt i skyggen av høye fjell som sperret for solen, endelig var den tiden forbi. Her er vi ved foten av Skarvrypehøyda.


Ett stopp.


Bob poserer villig.


Vi tok det pent og forsiktig. Jeg har vært passasjer nå, og vet hvor jxxxlig det er i hopp og homper så jeg tok virkelig hensyn til Bror som satt på med meg. Nesten litt for hensynsfull mente Bror da jeg spurte. Vi kjørte ut på Sassenfjorden og ut til båten i isen. Vi slo våre kloke hoder sammen og bestemte oss for å kjøre helt bort til Van Post breen. Det var mange gråsvarte stener på isen. Mystisk hvordan de forsvant da vi kjørte forbi. Stenene er varmblodige og heter sel. Vi så rester av sel som aldri ville svømme igjen. Pels og ben.
Bjørnen glimret med sitt fravær, men den hadde ikke brukt indianer taktikk og visket ut sporene av at den hadde vært der. Poteavtrykk talte sitt tydelige språk for de som ikke allerede hadde tenkt ut at seler ikke kler av seg pelsen selv. Ei heller legger den igjen ytterste hudlaget når den vokser slik som øgler og slanger.
Fotsporene til en bjørn er ca ett A-4 ark store. Ettersom isen ikke er sikker, var det ingen ideè å stoppe for å ta bildebevis. Det er lenge til jul og derfor altfor tidlig på året til å bade. Dessuten mistenker jeg at scooteren ikke er svømmedyktig. Det hadde vært en lang spasertur hjem.

Van Postbreen.


Ingen polarbjørn som vi kunne se. Vi vet jo ikke om den lå et eller annet sted og ristet av latter av de dumme menneskene som sto der og glodde.


Det ble småkjølig. Termometeret hadde vist -10 grader da vi la ut fra Longyearbyen. Nå hadde vi vært ute i nesten to timer. Vi visste at det var firmafest på Rækheim, og vi var ikke langt unna. Dit kunne det være fint å reise for å få i oss litt varme. I ryggsekkene hadde vi både engangsgrill, pølser, kakao, kaffe, kaker og brus. Men det var ikke duket for å sitte i solveggen å grille. Sola hadde det alfor travelt på himlen til å bry seg om oss og alle fjelltoppene som ville kastet skygge på oss før grillen ble varm.
Sassenfjorden ved Rækheim.


Belvederet også ved Rækheim.


Peiskos og kakao. Hva en gutt behøver etter mange mil i snø og kulde.


Kaffe pause.




Vi kom til Rækheim. Ingen var i hytta. Det var badstuen som gjaldt. -17 grader fortalte termometeret at det var ute. Godt og varm var det inne. Vi slappet av med varmt i koppen. Diskuterte litt reiseruten. Øystein er kjentmann og los. Vi holdt oss til hans opprinnelige reiserute. Hjem via Flowerpasset. Vi vinket farvel til gutta på hytta og dro avsted. Det bar oppover. Vi så rester av reinsdyr og noen skikkelig store poteavtrykk. Spor av fjellrev gikk på kryss og tvers i kantene. Solen lyste klart. Månen var oppe. Det var eventyrlig vakkert. Du tror nesten ikke at det er ekte. På toppen av Flowerbreen tok vi et stopp. Beudret utsikten i alle retninger. Bror og jeg hoppet av scooteren og sprang oppover for å gå til en topp. Det viste seg, som vanlig her på Svalbard, at toppen var høyere opp en hva det så ut som. Bak en høyde lurer en ny. Vi la bergbestigningen på is og gled nedover til de andre som ventet. LynX'en villle ikke starte på starteren. Bob dro den igang for oss, så bar det utfor. Fra 750 moh. til 395 moh på bare en liten, men veldig bratt nedoverbakke.


Flowerpasset. Høyt-høyt opp. Ved Lusitaniafjellet.

Utsikt mot Sassenfjorden fra toppen av Flowerbreen.


Bob och Diana.


Mälardalen utsyn mot Adventdalen.

Blekumbreen, vi venter på Bob och Diana.



Høye fjell og dype daler, snirklete smale raviner og oppover bakker. Vi nærmet oss reisens slutt. Bob og Diana følte antagelig ikke at hjemmet kallet. Vi måtte vente på dem støtt og stadig. Vi hørte de forføreriske lokkeropene fra pizzerian. Mat! Må ha mat! Det gikk radig, men ikke fort hjem. Da vi svingte inn på scooterparkeringen var klokken blitt 0230. Vi hadde hatt en fantastisk fin tur. Nesten som et kinderegg- en leke, noe spennende og litt sjokolade. Det spennende var mangelvaren, ettersom bjørnen ikke ville vise seg fram.

Mälardalen sett fra Blekumbreen.


Vi gikk inn, rev av oss kjøreklær og kledde oss til en take away på Pizzerian. Diana og Bob møtte oss der som avtalt. Vi handlet mat og gikk hjem, til en meget sulten Bror. Maten ble fortært. Leggetid på små og etterhvert store barn.
Vi var alle enige om at dette hadde vært en virkelig fin-fin tur.

Bror.

Jill.

Tja!
Jag drog mig själv upp ur sängen klockan nio. Jag satte mig ner och vaknade till med mitt PSP.
Jag lagade pannkakor till frukost samtidigt som mamma gick till butiken. Jag åt min mat. Efter att ha städat upp efter mig, satte jag mig ner med datorn. Mamma blev lite irriterad och jag startade med skolarbetet. Jag blev färdig efter ett tag.
Jag flyttade kroppen över till soffan och satte mig ner framför tvn med datoren i kneet. Just när jag skulle göra origami, (det är mycke roligt man kan lära sig på nätet) så sa mamma att vi skulle gå ut. Jag ville INTE ut! Men mamma bestämmer fram till jag är 18 år (minst, säger hon).
Idag gick vi till Nye gruve 2. Vi gick och vi gick. Det var - 11,9 grader, sol och lite vind. Jag tyckte det var lite kallt men mamma sa att då fick vi gå fortare. Tillslut var vi framme vid foten av berget där gruvan ligger. Vi gick upp. Det gick sakta men säkert i brantan. Vi gick upp, halkade inte ner. Mamma ville gå inn i bygget, men det ville inte jag. Jag trode att man inte fick gå inn. Reglen lyder; att man får gå in så länge det inte står att man inte får gå inn (man går inte inn där folk bor). Är det farligt, står det varning, men det är på eget ansvar. 
Vi gick inn. Det var coolt. Vi såg en ryssk flagga där inne. Många hade gått in där, dom hade ritat sina namn överallt.  De gamla maskinarna stod kvar. Jag gick upp en liten trappa längst in i rummet. Den ledde till en lång och trång trappa, bygget över det vi var inuti. Jag sa till mamma att vi borde nog inte gå upp dit idag. Hon tyckte samma sak. Mistänker att det vär för att batteriet på kameran var slut.  Vi vände näsan hemåt. Vi gled på skorna och stundvis gick ned berget och hem. Jag hålde på med origami (eller vad det heter, viker papper). 
Tiden gick. Pappa kom hem en halvtimme tidigare än vanligt. Vi åt mat. Fløtepudding i karrysaus, en annan typisk Norsk maträtt. Jag satte mig ner med datorn. Ch-l fotboll på tv. Jag ska baka smulpaj. Det är dukat för en bra kväll.

Snart framme..

Paus!

Ska jag gå in?

Långt ner.

Manikk.

Snön är överallt här uppe.

Alla har skriblat överallt, inte vi.

På toppen där var vi i tisdags. Nederst i hörn ser du Huset.

Konstruktion, tar man bort en balk faller det inte, eller gör det?

El skåp.

Ute och glider ner fjällsidan.

Kan ni se att det går folk vid vägen. Huset är också pyttilite.



Bror

Observasjoner fra de nærmeste målestasjonene

Tjabba!
Jag gick upp, ur sängen och ut i vardagsrummet. Jag satte mig ner med mitt PSP som vanlig morgon rutin är.
Ola P kom på besök och ville prata lite. Han åker hem i dag om flygplanet får gå upp. 
Jag frågade mamma om jag kunde ta fri idag, och det fick jag om jag jobbar på lördagen i ställe. Min farfar ringde. Mamma pratade länge med honom.
Den var fint väder ute så, vi hade tänkte att vi kunde bestiga Platåberget. På med långkalsonger och bra med kläder. Det har ju varit jätte kallt den sista tiden. 
Vi gick och gick det blev varmt, jag tog av mig jackan. När vi kom in i skuggan blev det kallt och jag tog på mig jackan igen. Vi kom upp på toppen men det visade sig att det fanns ännu en topp. Högre upp än där vi var. Vem kunde gissat det? Från marken är det omöjligt att tänka sig att det är olika höyder.
Vi gick upp till den toppen. När vi kom upp kikade vi över kanten. Det var långt ned. Vi hörde fåglar skrika, och såg nåra som var ute och kurtiserade varann.
Vi fortsatte vi framåt. Bror, -BJÖRN! sa mamma. Vi såg att den kom bakom en kulle en svart näsa rund gul-vit kropp. Den byxande mot oss några meter. Vi fick tästat våran reaktionsävne och hur vi reagerer under sträss. Vi gick sakta baklänges, djuret fulgte efter. Det dök upp ett till, lite mindre. 
Efter ca 10 steg, kollade vi bakåt. Det visade sig att den inte var så hög. Den kom ju från en nerförs "backe". Med solen i ögonen och kondensasion i solglasögonen så såg det ut som en isbjörn. När vi kollade till extra, blev ståande still och se på den när den kom närmare, så var det en ren (lol). Det såg ut som en isbjörn och avstånd är inte lätt att beräkna med snö överallt. Dessutom kom den efter oss. Jag tror alla skulle reagera som det vi gjorde. Vi vet att det är många som har blivit lurade.
Vi fortsatte förbi dem och gick lite längre längs med kanten. Det är brant här. Vi vände näsan hemåt. Det var kul i nerförsbackerna. Att glida på skorna är roligt.
Vi kom hem, kollade lite på tv och smaskade i oss kex. Mamma började med middagen. Pappa har varit på Revneset och arbetat med Bob idag. Jag gick till kiosken för att köpa glass men det fanns inte. Slutsolgt! Jag gick hem. Efter ett tag så gick jag till matbutiken och köpte glass. Jag kom hem och hade efterrätt med. Pappa kom och vi åt mat. Vi slappa, kollade på tv och pratade.
Det var en deilig solskinnsdag men tenk nå er den over!
I uppförsbacker går det uppåt. Ravinen på andra siden är vi nyfikna på.

På isen och surfar.

Solen över bergsidan.

Vi är uppe....det är långt ned.


Kolla på utsikten.


Ser du stolen på kanten?

En stol längst ut med kanten med texten:
Art expedition for the friendship and peace "With the Stool to the Northern Lights"
Ukraine-Belarus-Lithania-Latvia-Estonia-Finland-Norway archipelago of Svalbard 
2007
Här bor det 1000 tals fåglar snart.
Vi hörde dem. och såg några.





Hej hela världen!

Där är Hiortfjellet.

Longyearbyen i fågelperspektiv.

Vi  var inte uppe än..trodde det då vi såg kanten och att det blev platt..

Nu är vi på det högsta punktet och vi ser varför det heter Platåfjellet.

Här har vi identifierad djuren som renar. Blev ni lurade?




Adventfjorden, isen ger sig.

Gruva i det andra fjället.



Sukkertoppen, vi är högre än den.

Ut här skled vi på skorna. Det gick snabbt.


Renar vi mötte.

Vart blev det av vägen? Är det ett stuuup?

HEJ!
Idag rullade jag mig ut av sängen och upp i 8-9 tiden. Jag satte mig ner med mitt PSP ett tag. Efter en tid var det dags att starta med skolarbetet . Jag blev färdig med dagens planering. Det gick lätt. 
Idag kom inte pappa och åt med oss, för att han jobbar på ett annat ställe. Bob kom och hälsade på. Tog en kopp kaffe och satt lite. Vi fick se kort han hade tagit igår då dem var iväg på skoter tur.
Mamma gick en sväng. Pappa kom hem. Han hade slutat för dagen. Pappa och Bob blev sittande och prata lite. Jag och pappa satt framför tvn. Mamma kom hem.
Jag gick till klubben. Det var kul. Jag kom hem när det slutade. Jag spelade biljard, pingis och fotbollspel.
Pappa åkte iväg med Bob och Alexander på skoter.
Ïdag var det -8 blåste väldigt mycket men det var en vacker sol på himlen. Pappa kom hem. Vi satt och pratade lite sen vi gick i säng.

NU GÅR INTE SOLEN NED NÅGOT MER FÖR DEN 23 AUGUSTI. KORTEN ÄR TAGNA KLOCKAN 23.










Numrerade  och signerade Vebjørn Sand konst på väggarna i bygget här vi bor. 



Bror.

Idag gick jag upp innan mamma och pappa. 
Jag startade datorn. Den "jammade" sig på Google Chrom. Mamma fixade problemet. Ute var det vackert väder och -8,7 grader och stark vind från öst. Pappa gick också upp.
Vi klädde oss och gick ut en sväng. Det är gott att sträcka lite på kroppen. Vi gick gamla vägen till Longyearbyen flygplats. Vi vände näsan hemåt då vi mötte på bara is och skugga. Det var svin kallt i vinden, en typisk dag att få förfrusningar. Vi klarade oss hem utan några stora olyckor.
Mamma hoppade in i huset. Hon tog inte av skorna, solglasögonen daggade, hon grabbade tag i väskan och soporna. Vi skulle till mat affären. Jag smög in och stannade hemma när mamma och pappa gick.
På butiken låg det pappers lappar här och var i hyllorna. Där stod det att det var slut på till exempel prior, korv, och dygligt. Allt på grund av att flygplanen hade inte kommit. Det var inte "Polsk vecka" men färska saker var det dårligt med.
Mamma gick och hämtade mig. Vi gick till Kroa för att äta.
Det tog väldigt lång tid att få en servitris till vårant bord idag. Vi vurderade faktiskt att gå hem! Det är ok att vänta om det är fullt hus, men nu var dem absolutt inte överarbetade. Slöa rätt ut sagt. Innan sanden på våra fiktiva timglas hade runnit ur, kom en servitör. Vi bestälde. Mamma ville inte ha vitlökssås och var noga med att påpeka det. Efter lång tid kom maten. Mammas mat var täckt av vitlökssås. Hon blev irriterad, men skrapade bara bort såsen, för att vi orkade inte att vänta igen. Vi åt under tystnad. Det var inte svårt. Grannbordet fyllde hela restauranten. En liten grupp med "indölingar" var drabbade av flygförbudet. Möjligens, dem var inte 100% säkra, men planerade vad de skulle gjöra om flygplatsen var stängd. Vi tycker synd om SAS eftersom folk som inte har krav på ersättning ska ha ut för hotel, mat osv. Det är alltid någon som vill fuska till sig saker. Men att sitta och prata så högt at dem lika gjärna kunde ha varit på radio är inte så smart. Det kunde vara någon från flygbolaget eller dygligt där. Vet man aldrig. Telefoner som tjöt stup i ett. När dem äntligen skulle gå, ville pojken som var med ha mat (han var på min ålder)! Det skulle han få, även om alla dem andra hade ätit innan vi kom. Betalat hade de också. Det var mycke matematikk som försig gick, dividering och pengar hit och dit. Svårt att få summor till att gå ihop. Jobbiga menniskor som tog mycket med plats! Tur att vi inte har med dem att göra. 
Vi gick hem med blödande öron. Vi såg på en film. Terje hade kommit hem. Vi gick dit och levererade den försenade födelsedags presenten. Han blev jätte nöyd. Vi kollade lite på tv, sen det blev läggdags. Pappa ska ju på arbetet imorgon.

Hit men inte längre. Skugga och is, inte så roligt att gå.

Vi njuter synet av fjord och branta berg.

Hamnen. Ingen båtar. Vi kan se varför namnet var Spitsbergen.

Vagncentralen.

Bror

 

I went up about 8 o' clock. Dady was home because it is Saturday and he has his day off. I didn't have a day off, because I promised mom that i should work to day instead of Wednesday. I went to school. Mom and dad went to do some shopping. They came home with many bags.
Dad went out with Alexander. Destination Helvetia dalen on snowmobile. I sat with the computer for a while after school. It was nice weather the sun was amazing, the temperature -9,7 but it was very windy. We didn't go out. It's no fun to walk in the wind. It gets cold right away even if you put on lots of clothes.
Dad came home. Rune went by and said hello. He asked me and mom if we wanted to come along to the "kranselag" with the rest of dads coworkers. We answerd yes.
Ola P drove us down to the SAS hotel. It took a while untill everyone was there. We ate pepper filé. For desert we had brownies with blue berry ice-cream and warm berrys. The dinner took a while. We sat and enjoyed the dinner, eacother and the view. The wall in the dining room is not a wall but windows. The sun was shining bright.
At 10pm they all moved over to the hotel bar exept for me. I was told by mom and dad to go home couse I'm not 18 years old. I came home and sat with the computer. I tested a few things I learned on youtube. It was cool.
Suddenly it was bedtime.
Longyearglacier early in the morning.

Pink cloud.

The sun is not going down.

Snow mobile parking lot outside our house.

Nice!


A note at the hotel wall.

Bror

Eyjafjallajökull, en vulkan på Island som får Europa att stå stilla.

Vi är fast på Svalbard!

Här har vi lite info med hänsyn till vädret i Longyearbyen från Svalbardlufthavn:



Siste 30 døgn: Snittemperaturen var -11,6 grader, 3,0 grader over normalen. Høyeste temperatur var 1,9 grader (7. april), og laveste var -23,4 grader (28. mars). Samlet nedbør var 4,1 mm. Mest nedbør på ett døgn var 2,6 mm (12. april). Ett nedbørsdøgn er mellom kl 07 og 07.

Siste 12 hele måneder: Høyeste temperatur var 14,8 grader (28. jul. 2009) og laveste -29,3 grader (2. apr. 2009). Mest nedbør på ett døgn var 16,9 mm (18. jan. 2010). Største snødybde var 35 cm (10. apr. 2009).

Här kan det snö många dagar och det blir "inget av" för all snön blåser på sjön. H2O i fast form väger inget och den blir inte kram, även om det är mildt. Hur svårt som hällst att fixa snöbollar.

Hej!
Jag fick huvudet upp från kudden klockan nio. Jag satte mig ner framför mitt PSP. Mamma hade riktigt ont i nacken. Stel efter natten. Hon frågade om jag kunde gå till butiken och köpa bröd. Jag klädde mig, och gick som den snälla pojken jag är, ner och handlade.
Jag hämtade mitt bröd och kom först i kön tillslut och betalade. "The she devil" satt i kassan. Märret visade sig att ha ögon som en örn, och såg skillnad på en norsk och en svensk femtiöring. Jag betalade sannerligen med en svensk femtiöring och kärringen som har bodd på Svalbard sedan öen blev till, såg "fel" mynt och nekade att ta imot. Det var rart för att mynten är växel som vi har fått tillbaka från just den affären.
Pappa kom hem och åt lunch. Jag frågade om jag kunde ta ledigt från skolan idag och jobba på lördagen istället. Det fick jag. Pappa gick till jobbet igen. 
Mamma och jag gick ut i det fina vädret. Solen skiner och det -9 grader. Vi gick till grav platsen. Det blev ingen bergsklättring idag. Som jag sa tidigare i bloggen, så hade mamma ont i nacken. Bäst att gå där det var platt. Jag gick upp på den halkiga vägen och mamma tog den säkra vägen. Vi gick till gravplatsen. En genomsnitt ålder på dem döda var 25 år. Dem flästa var döde på 1920-talet, men det var en som pekade ut sig. Han hade blommor och foto och ett lite mindre kors. En pojke född 1972 död 1992. Evig eies kun det tapte stod det på hans platta.
Vi vände och gick hem. Efter ett tag kom pappa och åt mat. Det kändes ut som han nyss hade kommit, när han åter igen gick.
Jag och mamma kollade lite på tv.
Jag gick till fotbolls träningen. Vi var 22 stycken. Det var ingen rolig träning. Vi passade 2 och 2 i 40 minuter. Vi har hallen i en timme.
När jag försvann på träning, gick mamma ner till upphållet för att laga mat till både oss och pappas arbetskamerater. Piri-piri kött. Jag joggade direkt ner till upphållet när jag blev färdig på fotbolls träningen.
Tiden gick både snabbt och sakta på samma gång. En efter en kom pappas arbetskompisar in. Maten var klar. Vi åt mat. Dem tackade för maten och gick. Vi åkte hem. Jag gick till butiken och köpte glass. Pappa åkte i väg på skotertur med Bob och Vegard. Bob har aldrig varit på Rækheim. Jag och mamma kollade på fotboll. 
Simen skypade vi med ett tag. Det är bra väder i söder har vi fattat nu. 
Klockan blev mycke. Det blev dags att hitta täcket.

Det ser fake ut..



Solen står högt på himlen över Sarkofagen.



Ut på tur-aldrig sur!



Gravplatsen.


Det var friska blommor på några gravplatser.


Linbanan på den här sidan av berget.


Halkigt.



Bror

HEJ!
Jag gick upp klockan nio.
Jag satte mig ner framför tv'n. Jag åt fukost och började med skolan. Skolan gick lätt och snabbt.
Pappa kom en sväng och åt lunch. Då såg jag min möjlighet till att ta rast. Pappa gick tillbaka jobbet och jag fortsatte med skolan.
När jag var färdig så sa mamma att vi borde röra lite på oss. Det var ju bra väder -10 grader och nästan inge vind. Vi tänkte att vi skulle upp till Platåfjellet.
När vi började att gå upp lite så kände mamma att det var inte dagens bästa ideè. Hon hade ännu mer nackspärr och det var inte roligt att gå när det var så halkigt. Hon fick nackspärr tidligt i morse då hon sträckte sig. Istället för branta fjällsidor, så gick vi lite på gång stigen till flygplatsen. Det är en fin tur det också. Mycke is under snön, men den var synlig. Vi gick fram till en bro. På den ena sidan av stigen var det utsyn mot vattnet. Vände vi mot andra hållet, var det en ravin. Vi vände hemåt. Ute på fjorden såg vi en bit av isen komma flytande ensam. På den stod det en gul hink. Det var bra utsyn åt alla håll från någon stenar langsmed stigen. Vi stod där och kikade lite. Vi kom oss hem tillslut.
Vi tog en liten paus hemma, det var inte så varmt ute. Vi var tvungna att gå till butiken. Vi kom hem efter shoppingen. Pappa kom en sväng igen och åt. Jag satt med sumo paint (ett jätte bra paint program online). När pappa hade gått tillbaka till jobbet, så satte jag mig ner framför tv'n.
Pappa kom hem för kvällen och vi åt middag. Nu skriver jag bloggen för att det inte ska bli så sent i kväll, som det brukar.

Olika blåtoner.

Det var kaldt att gå.


Linbanan som går ned till hamnen.

Taubanen tekniske ønsker god jul, gått nytt år 1986-2 (talen är lite otydliga, det kan vara 1976, men det är lite troligt).


Isflak med en gul hink.


Njuter utsikten.

Ravinen på den motsatta sidan av stigen.


Bror (på hal is).

Hej hej. Jag gick upp klockan halv 6. Simen ringde klockan halv 5. Råttan hans hade brutit benet.

Hej! Jag vaknade och efter ett tag vaknade jag till lite. Att äta mat är smart. Jag spelade på mitt PSP efter det. Mamma och pappa gick ner till upphållet. Mamma städade där nede. Dem är inte så bra på att städa i kylskåpet. Hon fann blandt annat 3 gröna ostar. På paketet står det: gul ost. Norges astma och allergiförbund ville ha stängd kylen för all framtid om dem hade fått nyss om saken.
Pappa gick till butiken samtidigt som mamma städade. Pappa kom hem. Han frågade om vi skulle ta en liten tur och hälsa på Bob och Terje ute på Revneset. Vi klädde oss varmt och åkte. Vi stannade till och tankade. Innan vi åkte, fick jag en korv. Vi åkte iväg. Jag åt korv samtidigt som pappa körde.
Vi kom fram. Förra 17 maj (Norges nationaldag) hade det gått en stor björn nedanför stugan som Bob och Terje jobbar på. Björnen vägde 850kg trode Sysselmannen.
Vi åkte hemmåt. Vi såg ingen säl på isen =(. 
Vi körde till upphållet. Mamma städade och var inte klar än. Det stank på ett ställe i köket. Hela veckan hade det luktat unkent på oppholdet. Mamma undrade vart den ruttnande lukten kom ifrån. Det fick vi reda på. I ugnen låg det lamm och grönsaker. Det hade vist luggit där sen måndagen det stank som ***. Jag hålde på att spy. Vi fick förmannen till att komma. Han skulle ta kort och skicka till förmannen på det andra skiftet. Jag och pappa körde hem.
Jag satte mig framför tv'n. Mamma kom hem och vi läste lite. Det var tid för mamma och pappa att laga mat. Det var gemensam lördags middag. (Då ska en person eller flera laga mat till alla.)
Jag stannade kvar hemma när dem skulle laga mat på nere på upphållet. Jag gick ner till klockan 1930 som avtalen med mamma och pappa var. På vägen ner så köpte jag coca cola i kiosken.
Tiden gick och det kom mer och mer folk. Vi åt mat. Några gick hem tidligt. Jag gick hem en sväng och hämtade mitt PSP. Jag fick några av pappas kompisar till at testa spelet. Det var roligt.
När klockan blev tolv så skulle mamma pappa följa med bort på CB innan dem gick hem för kvällen. Jag gick hem och la mig. PS! Det var ljust ute, när vi gick hemöver kunde vi se soluppgången.

Klockan 2400.

Bror.

Jag gick upp. Vi läste ett kapitel till i boken om Septimus Heap- Sökandet, innan skolan startade. Mamma städade som vanligt.
När klockan närmade sig 11 så lagade mamma smörgåsar med ost på och lade i ugnen, varma ost-smörgåsar till lunch. Pappa kom hem och åt med oss. Han kände sig inte bra. Vi åt. Pappa sa att han skulle fixa en dörr så skulle han vara hemma hela rästen av dagen. Jag och mamma läste lite till i boken. Pappa kom hem och dykade  ned i kudden. Till sängs med han och alla baciller. 
Mammma och jag gick till butiken för att handla. Först skulle jag köpa mig vantar. Jag betalade 249,- i mynt för ett par tunna base camp vantar.
Vi gick in och köpte vad vi behövde för att inte gå hungriga. Väl hemma tog mamma och jag läste lite. Vi kollade också på TV.
Nu var det tid för fotbollsträning. Mamma hängde med upp. Jag tränade. Det var inte så många på plats idag. Tiden gick snabbt och jag joggade hem efter träningen. Jag duchade, klädde mig och åt middag.
Efter maten gick jag gick ner till klubben. Idag var det inte så många där häller. Det blev tråkigt. Jag gick hem.
Jag satte mig ner med PSP.
Plötsligt var det tid för talang på tv (norsk). Vi kollade. När det var nyheter spelade jag på mitt PSP. Efter nyheterna började talang igen och jag kollade. Mamma och jag tog ett kapitel i boken innan jag gick och la mig.

-0,3 grader. I dag har det snödd och himlen varit täckt uptill 97% av moln. Samma i kväll, men det snör inte längre. Tänkte det ville vara kul att se hur lyst det är här uppe klockan 2330, redan nu. Midnattsolen kommer först om en vecka. 

Solen tittar nästan genom, klockan 2330.

Upp mot Longyearbreen (glaciären). Till höger ser man Huset. Vänstre längst ut, hallen och skolan.

Ljusen i staden brinner även om det är dagsljus ute.

Här är det mera dårligt väder på ingång.

Bror

Jag har skrivit mycke om hur brant det är här uppe. Det finns skäl till att fjällen ser ut som dem gör.

Det är inte mycket gröna växter på Svalbard. Idag ser det nästan ut som det gjorde på slutet av istiden. Inte stora ändringarna. Över halva landet är täckt med glaciärer. Det är permafrost. 
För många miljoner år sen så var landområdet rikt med växter och det fanns många dinousaurer på land och havsödlor i havet.
Resan från ekvatorn till arktis tog över 400 miljoner år. Varenda lager i berg och grund, inehåller kunskap om en förstenad klimatson. Vi kan se allt ifrån kalk stenar från tropiska koralrev, till sand från tempredade badstränder. Fjällets slitstyrka är med på att styra landskapets fason. Plattliggande lag med sand och lera ger öppna och platta fjäll platåer som vi kan se runt Longyearbyen och mot Barentsburg. I områden där det är mycket kalksten är det även brantare.
För ca 50 miljoner år sen kunde man köra snöskoter (om det fanns på den tiden..) från Isfjord Radio till fjällen på nord Grönland. Då var det landfast över till nord Amerika.
Svalbards skillsmässa var våldsam. Grönland gav Svalbard en knuff som krullade hela räckan med fjäll langsmed västkusten. Jordskalv rystade landet. Resultatet blev taggiga toppar och sneställda berg. Än i dag är det jordskalv här uppe från tid till annan.


                
   












Nu är det rundt + - 0 grader. Idag var det molnigt på eftermiddagen.
Bror.

Jag kom upp klockan 10. Vi läste ett kapitel i boken om Septimus Heap. Nu var det tid för skolarbete. Idag gick det trögt.
Pappa kom hem en sväng och hämtade sin lunch. Han försvann lika snabbt som han kom.
Igår hade vi mycket energi när vi gick och la oss för att sova på kvällen, så mamma tänkte att vi kunde gå en tur. Vi skulle gå lite uppåt på Platåberget. Toppen på platåberget är platt men vi skulle inte helt upp på toppen.
Jag och mamma tog på oss kläder och gick med headset. Vi lyssnar inte på samma music. Mamma lyssnar blandt annat på Nightwish och punk(idag i varjefall, det varierar ut ifrån stämning). Jag lyssnar på A7X(avenged sevenfold). 
Vi gick och gick Vi hade lite problem med isen. Ibland så sprang jag upp på isen och gled. Det var brant. Vi kom upp till ett liten platå, där blev det inte så brant.
Mamma tog kort med mobilen och sände till pappa. Vi orkade inte ta med oss vantar, det var ju så varmt, men det skulle vi ha haft med oss för att om vi ramlar så måste vi ju ta tag på något.
Nu var det på hög tid för att gå ned. Jag har sagt det flera gånger, men det var brant- är brant på Svalbard. Jag och mamma hade det skoj att springa rakt ned. Jag ramlade och gled många! meter.
Vi såg två stycken som skulle gå upp. Dem stirrade på oss (men det skulle nog alla göra. Det ser nog inte så normalt ut när man springer och glider på is nerför en brant backe samtidigt som man skrattar).
Vi kom hem efter att ha hälsat på pappa.
Jag tänkte på att jag behöver tunna vantar. Mamma sa att vi borde kolla efter det. Jag samlade ihop mina mynt jag drog med mig 190kr i mynt, ha-ha till dom som ska räkna, men mynt är också pengar. (Jag fick 800kr mynt av ''Bob'' när vi kom upp och har mynt kvar).
Vi satte iväg. Vi gick till Friskbris, en sportäffär. Där hade dom inte tunna vantar i min storlek. Vi gick till en sport butik i Lompensentret. Där hade dom heller inte vantar i min storlek. En sista sport butik i Lompensentret. Samma som vanligt, inte tunna vantar i min storlek. Mamma trode kanske att dom hade vantar i mat affären dom har ju nästan allt, ifrån 50 tums TV till morrötter. Dem hade inte där heller. Men det fanns skolebröd och cola. Mamma sa att vi borde gå bortom en till sport affär (där är det är ass dyrt). Vi tog en titt. Jag såg några hanskar men jag köpte dom inte.
Vi vände näsan hemåt. Mamma läste högt samtidigt som jag åt skolebröd. Mamma läste några kapitel. Vi kollade lite på tv efter det. Nu var det tid för fotbollsträning. Mamma hängde med upp. Jag gick in i fotbolls hallen och spelade fotboll. Jag joggade ensam hem. När jag kom hem satte jag mig framför tvn. Jag tjatade på mamma om att hon skulle läsa ur boken, men hon hålde på med maten. Vi hann ett kapitel innan pappa kom hem.
Vi åt mat. Mammas piri-piri kött och potatis. Det är stärkt! Pappa gick ut och körde skoter samtidigt som mamma läste lite för mig. Nu var det ManU på Tv. Efter 6 minuter var det 2-0 till Manchester United som mötte Bayern München. Det har gått 65 minuter ur matchen och här sitter jag och skriver. Jag skulle önska att matchen var över nu!

Brant.

Vädret och vinden har polerat ytan.

Longyearbyen från andra sidan, vi ser ut mot Adventsdalen.




Ut mot Revneset, där är "Bob" med "våran" ArticCat i dag och arbetar. Helt ute på udden.

En ren ställde sig upp för fotografen.


Solen lyser.


Nya lägenheter coming up soon.


Vi hälsade på pappa.

 Sukkertoppen.


På stälningen
Vackert mönster.




Våren har kommit, måsar...

Kyrkan och du kan se vart vi bor.


Bror.

Idag gick jag upp före mamma och pappa. Mamma och pappa kom upp omträntligen klockan 9. Det var 5 minuter efter jag hade stått upp. Mamma gräddade bröd till frukost.
Vi hade koll på vädret ute och på nätet (yr och pent). Det som stod på nätet stämde inte med det som var ute. Det skulle vara sol och -6 men det var -2 och molnigt. Vi hoppades ju att väder raporterna skulle bli värkliga. Alla ville ut och köra. Vi tog beslutet att fylla upp skotrarna med bensin. Ideén i dag var att försöka att komma till Barentsburg. En liten by med rysska invånare.
Vi körde upp på glaciären. Ljuset var platt, det var svårt att se konturer. Det blå från himlen tittade inte genom molnen. Allt var vitt. Kilometre blev till mil, vi körde igenom Fardalen och fortsatte mot Coleslettan.
När vi kom fram till Coleslettan, så var det en mörkblå himmel i den rigtningen vi skulle. Det kan betyda dårligt väder.
Vi stoppade en guide som kom körande med geväret på tvären över ryggen och frågade: ser man långt därborta?? 'Ja det gör man sa guiden. Det gjorde att vi forsatte. Massor av renar sprang rundt.
Vädret blev värre och värre tillslut började det att snöa. Det är inget pappa gråter över, men nu var det fel tidpunkt. Vi kom fram till en boplats där ingen har bodd på årevis (håppas jag för eran skuld). Vi tog ett beslut och vi vände. Norsk fjällvett säger ''man ska inte skämmas för att vända hemåt''. Vi tänkte att Barensburg går inge vart, och vi kan göra det här en annan dag.
Vi körde på en förfrust älv i en ravin. Där var isen blå grön. Vi stannade vid en is knöl. Jag klättrade upp på knölen. Det var hur halkigt som hällst. Vi fortsatte hemåt, en annan väg än till. Istället för att dra upp i bergsidorna fulgte vi ravinen hela vägen. Det var sväng på sväng, brant och guppigt. Där hålde jag på att ramla av. Som jag sa i början, man kan inte se konturer. Hopp och gupp kan man inte alls se. Allt är vitt! Himlen, marken, fjällen-lysande vitt.  
Vi kom hem. Mamma och pappa gick till butiken. När dom kom tillbaka, åt vi norsk korv. Vi såg lite på TV och vädret blev inte bättre. Det var påskfilm som mamma och pappa ville se (Pearl Harbor).  
Vi pratade med Niklas och Simen. De är i Bäck nu. Semester i Bäckalund.
Det var fotbolls match på tv, och nu sitter jag här och kollar på den.

Väldigt likt som vid Adventsfjorden när man står vid tv-linken eller Hiortneshavn och tittar över till Longyearbyen, i en mindre skala.



Det börjar att bli "svart" himmel.




Isknölen i ravinen.



Hmmm, GPS'n som inte är som alla andra.


Här har det bodd folk en gång i världen.


Vad gör vi nu? Fortsätta eller vända?



En av många renar.




När man tittade uppåt i ravinen.


Det kan se ut som någon har tänkt att fixa det igen.

Det är vitt! Vart går delet mellan berg och himmel? Bäst att komma sig hem.



Jag sitter på isknölen. Branta vägger i ravinen.



Bror